Gott nytt år

Länge sen jag skrev något på min blogg. Men vi är ju inne i stressens högtid och då blir bloggen eftersatt. Men nu kommer en nyårhälsning från mig till alla er där ute.

Och inför 2008 hoppas jag på ett radikalare, jämlikare och mer protestfyllt samhällsklimat. Fram med näven ur fickan svenske folk. Vänta inte längre. Deltag, organisera, protestera, argumentera mot det ni tycker är fel. Vi tillsamans gör skillnaden. En demokrati utan missnöjesyttringar är ingen demokrati.

Gott nytt år.

Pengar är makt?

Inom den borliga politiska sfären så påstås det att det inte finns något klassamhälle. Härom dagen kom en undersökning som lite förenklat ikullkastar deras enligt mig ganska förvirrade åsikt. Här hittar ni denhttp://www.e24.se/samhallsekonomi/sverige/artikel_127343.e24 För pengar och tillgångar är makt och det finns ett topp skikt i Sverige, precis som alla andra länder och samhällen, där pengar, tillgångar och odemokratisk makt är mer koncentrerad och detta utgör överklassen. Svårare än så är det inte.

Fredsmöte eller klubb för innbördes beundran.

I Annapolis (USA) hålls det ett så kallat fredsmöte. Och med risk för att låta cynisk och hemskt så tror jag inte alls på detta jippo. Det hela är ytterliggare en chans för de två allierade ,USA och Israel, att försöka bryta sönder det palestinska samhället än mer och palestiniernas representant, President Abbas, har ju mycket väl visat att han accepterar detta. Palestinierna har inte mera att ge efter nu. Det är ett folk som är inlåst, fattigt och svältande. Därav splittringen och frammarschen för den religösa fanatismen.

Det är dags för Israel att nu börja tömma sina olagliga bosättningar. Det är dags att tex USA och EU börjar ställa krav på Israel. Det är dags att gå tillbaka till 1967 års gränser.

Boktips - Sprängkraft i Iran (Arbetarkamp och krigshot)

Jag har nyligen läst boken "Sprängkraft i Iran" (2005) av Shora Esmailian och Andreas Malm. Den ger en bra överblick över de problem den iranska arbetarklassen i synnerhet och landet och regionen i allmänhet står inför. Problem som hetsande miljonärsmullor, etniska förtryck, politiskta/fackliga förtryck, kvinnoförtryck, amerikanska krigshökar osv. Boken innehåller historiska tillbakablickar, samtida analyser och framtida profetsior.

Boken ger ett bra allmänt intryck men är ändå djupodlande och analytisk. Den är uppbyggd av artiklar som förvisso många gånger redan tidigare är publicerade i tidningen Arbetaren, men det ger ju en bra helhets bild när man får dem publicerade på ett ställe.

Den har ju nu ett par par år på nacken och mycket har ju hänt på dessa år tex så går ju kriget i Irak allt längre och längre ner i en blodig gjyttja, snart dags för ett nytt amerikanskt presidentval som kan lägga om kursen lite grann för framtiden och ett skenade oljepris som ändrar förutsättnignarna för alla intressenter av iransk olja och makt. Men boken tåls ändock att läsas för den ger som jag skrev innan en bra helhetsbild.

Finns att köpa bla på: http://www.federativsforlag.se/
och http://www.syndikalistisktforum.se/

Orimligt.

Faan va sjukt det börjar bli. Här följer en nyhet som jag snott från www.flamman.se


(2007-11-15)


Hon ska söka jobb 140 mil hemifrån



Rebecka Magnusson anvisades att jobb 140 mil från hemmet. Hon bor med maken och tvååriga dottern i Luleå. Arbetsförmedlingen vill att hon söker ett jobb i Karlskrona. För att få en provanställning som kan bli deltid.
LO Tidningen berättar att de nya a-kassereglerna gör att hon tvingas söka jobbet för att inför förlora sin ersättning.

Maken har en anställning i Luleå. Den kommer han inte att kunna ha kvar. Och blir då avstängd från a-kassan eftersom han säger upp sig själv.
– Det är pest, säger Rebecka Magnusson till LO Tidningen.
– Det är konstigt att de anvisar ett arbete så långt bort som möjligt.
Förskolläraren Rebecka Magnusson tvingas av Arbetsförmedlingen att söka jobb vid en nyöppnad förskola i Karlskrona, som söker både heltids- och deltidsanställd personal.
Hon har sökt jobb i Luleå sedan i juli och har även sökt jobb på andra orter.
– Arbetsförmedlingen tar inte hänsyn till min dotter och till att min man har arbete.

Reglerna säger att en arbetslös är skyldig att söka lämpliga arbeten i hela landet. Men Arbetsförmedlingen kan ta hänsyn till familjesituationen när handläggare anvisar jobb, skriver LO Tidningen.
Men den som inte söker anvisat arbete, eller som tackar nej till erbjudande om jobb, rapporteras till a-kassan som beslutar om sanktioner. Den som tackar nej första gången kan få sin ersättning sänkt med 25 procent under 40 dagar. Om Rebecka Magnussons man säger upp sig från sitt arbete, blir han avstängd från a-kassan i 40 dagar.
– Det bästa hon kan göra är att söka arbetet, säger Karin Svanborg, chef för Arbetsförmedlingen i Karlskrona, som anvisat jobbet. Det brukar inte bli bra om någon låter bli att söka ett anvisat arbete, säger Svanborg till LO Tidningen.

Av: Lena Malmberg


Detta är vad vi har att vänta. Och sådana här åtgärder görs i ett land som det ekonomiskt går bra för. Storföretag och aktieägare som i vinst plockar ut mer än vad hela socialförsäkringssystemen i Sverige kostar. Nä, usch. Men det kommer nog bara bli värre och värre så länge folk inte sätter motsånd genom organisering och aktiv kamp.

Den 15nov. 07

Idag har det varit en händelserik dag. Det började med en promenad i samanband med att jag lämmnade min son på dagis. Kallt och skönt. Senare så åkte vi till barnmoskan på familjecentralen med den lilla dottern och gjorde bla ett boel test som gick skit bra. Läs om boeltest här.

Palestinasjal

Idag har jag fått en jädrans snygg palestinasjal, nämligen en svart. Den finns att beställa och titta på här. www.bluefox.nu

Pretto Peter

Nu har jag funderat över den här bloggen och kommit fram till i alla fall en sak. Nämligen att det blev precis så jävla pretto som jag var rädd att det skulle bli. Detta beror naturligtvis på att jag har ett stort intresse för politik. Men jag har även andra intressen så jag får försöka gräva och lyfta fram dessa för att få en mer nyanserad bild av mig själv här på webben.

Vi kan börja med att tipsa om en sida med filmer som jag tycker är intressanta och underhållande nämligen www.videodrome.nu. Nu ska det erkännas att jag tog i ganska mycket för att inte vara alls politisk korrekt, men faktum är att jag tycker om gorefilmer.

.................................................................

Ekosocialism

Här nedan följer en text som jag tyckte var intressant. Speciellt i dessa tider av oväder och klimat debatt. Den belyser litegrann om vad vi har för val. Texten och den inledande delen är tidigare publicerad i tidningen Arbetaren. Och översättningen står Rikard Warlenius för. Den är av mig stulen rakt av ifrån http://www.arbetaren.se/articles/utrikes20071031-9

I september 2001, så präglat av terroristangreppen mot USA, hölls ett möte om ekologi och socialism utanför Paris. Två av deltagarna, den amerikanske ekomarxisten Joel Kovel och den fransk-brasilianske trotskisten Michael Löwy skrev ett ekosocialistiskt manifest som här presenteras på svenska. Manifestets maning att sammankalla likasinnade började ta form den 7–8 oktober 2007, när ett 60-tal deltagare från många olika länder bildade Ecosocialist International Network.

Det tjugoförsta århundradet inleds i en tonart av katastrofer, med en oöverträffad grad av ekologiskt sammanbrott och en kaotisk världsordning ansatt av terror och kluster av lågintensiv, splittrande krigföring, som sprider sig som en kallbrand över planetens öppna sår – nämligen Centralafrika, Mellanöstern, nordvästra Sydamerika – och ekar genom nationerna.
Enligt vår åsikt är de ekologiska kriserna och de samhälleliga sammanbrotten djupt förenade och bör ses som olika manifestationer av samma strukturella krafter. De förra härrör tydligt från hejdlös industrialisering som vida överträffar jordens förmåga att själv skydda sig mot ekologisk förstörelse. Den senare härrör från den form av imperialism som kallas för globalisering, som splittrar de samhällen som står i dess väg. Dessa underliggande krafter är i grunden olika aspekter av samma drivkraft, som måste identifieras som den centrala dynamik som driver helheten: det världskapitalistiska systemets expansion.

Vi avvisar alla förskönande omskrivningar eller propagandistiska underdrifter av denna regims brutalitet: alla dimridåer kring dess ekologiska kostnader, all mystifiering av de mänskliga kostnaderna i namn av demokrati och mänskliga rättigheter. Vi insisterar i stället på att betrakta kapitalet från ståndpunkten av vad det verkligen har åstadkommit.
När det kommer till naturen och dess ekologiska balans agerar regimen, med sitt tvingande imperativ att ständigt öka lönsamheten, genom att utsätta ekosystemen för destabiliserande föroreningar, fragmentisera de utbredningsområden som utvecklats under eoner för att tillåta organismer att blomstra, slösa resurser och reducera naturens sinnliga vitalitet till den kalla utbytbarhet som kapitalackumulationen kräver.
Vad beträffar mänskligheten, med dess behov av självbestämmande, samhörighet och en meningsfull existens, reducerar kapitalet majoriteten av världens befolkning till blott en arbetskraftsreserv, medan de flesta övriga avfärdas som värdelösa bråkstakar. Samhällenas integritet har invaderats och underminerats av regimens konsumistiska och avpolitiserade globala masskultur. Detta har ökat ojämlikheterna i rikedom och makt till oöverträffade nivåer i mänsklighetens historia. Regimen har arbetat som hand i handske med ett nätverk av korrupta och underdåniga klientstater, vars lokala eliter står till tjänst med repression så att centrum skonas från vanäran. Och den har sjösatt ett nätverk av överstatliga organisationer under överinseende av västvärldens stater och supermakten USA, i syfte att underminera periferins autonomi och binda fast den vid ett skuldberoende, medan en enorm militär apparat bibehålls i syfte att visa medgörlighet mot det kapitalistiska centrum.

Vi tror att det nuvarande kapitalistiska systemet inte kan reglera, än mindre övervinna, de kriser som det har utlöst. Det kan inte lösa den ekologiska krisen eftersom det kräver att gränser sätts för ackumulationen – ett oacceptabelt alternativ för ett system baserat på regeln: väx eller dö! Och det kan inte lösa det problem som terror och andra former av våldsamma uppror utgör eftersom det kräver att imperielogiken överges, vilket skulle sätta oacceptabla gränser på tillväxten och hela den livsstil som upprätthålls av imperiet. Dess enda återstående alternativ är att tillgripa brutalt våld, och därigenom öka alienationen och så de frön som leder till ny terrorism och ny terrorismbekämpning, en utveckling mot en ny och elakartad variant av fascism.
Sammanfattningsvis är det kapitalistiska världssystemet historiskt bankrutt. Det har blivit ett imperium utan anpassningsförmåga, vars själva väldighet avslöjar dess underliggande svaghet. Det är, i ekologiskt språkbruk, i grunden ohållbart och måste förändras totalt, nej, ersättas, om vi ska få en framtid värd att leva i.
Sålunda återkommer det val mellan ytterligheter som Rosa Luxemburg en gång ställde upp: Socialism eller barbari!, där det sistnämnda återspeglar det nya seklets sken och antar formen av ekokatastrof, terror-terrorbekämpning och fascistisk degenerering.

Men varför socialism, varför återuppliva det ord som tycks ha kastats på historiens skräphög genom misslyckandena för dess 1900-talsvarianter? Bara av detta skäl: trots nedtrampat och oförverkligat står begreppet socialism ännu för överskridandet av kapitalet.

Om kapitalet ska övervinnas – en uppgift som nu är nödvändig för själva civilisationens överlevnad – kommer resultatet med nödvändighet att bli ”socialistiskt”, för det är det begrepp som kännetecknar genombrottet till ett post-kapitalistiskt samhälle. Om vi säger att kapitalet är fundamentalt ohållbart och urartar i barbari som ovan beskrivet, då säger vi också att vi behöver bygga en ”socialism” förmögen att lösa de kriser kapitalet har satt i verkan. Och om ”socialismer” tidigare har misslyckats att göra det, så är det vår skyldighet – om vi väljer att vägra acceptera ett barbariskt slut – att kämpa för en socialism som lyckas. Och precis som barbariet har förändrats på ett sätt som återspeglar det århundrade som har gått sedan Luxemburg förkunnade sin ödesdigra valsituation, så måste också namnet på och innehållet i en ”socialism” bli adekvat för denna tid.
Det är av dessa skäl som vi har valt att kalla vår tolkning av ”socialism” för ”ekosocialism” och viga oss själva till dess förverkligande.

Varför ekosocialism?
Vi ser ekosocialism inte som förnekandet av, utan som förverkligandet av ”första epokens” socialismer under 1900-talet, nu i en kontext av ekologisk kris. Likt dem bygger den på insikten att kapital är objektifierat arbete, och baserar sig i stället på alla producenters fria utveckling, eller för att uttrycka det på ett annat sätt: socialismen upphäver separationen mellan producenter och produktionsmedel. Vi förstår att detta mål inte kunde uppnås av den första epokens socialism, av anledningar som är för komplicerade för att utredas här, men i misslyckandet hängde nära samman med underutveckling i kombination med kapitalistmakternas starka fientlighet. De sammantagna effekterna hade ett i flera avseenden fördärvligt inflytande på existerande socialismer, främst förnekandet av interndemokrati liksom efterhärmning av kapitalistismens produktivism, vilket i slutändan ledde till samhällenas kollaps och destruktionen av deras naturliga miljöer.

Ekosocialismen bibehåller de emancipatoriska målsättningarna i den första epokens socialism och avvisar både socialdemokratins förminskade, reformistiska ambitioner och de produktivistiska strukturerna hos de byråkratiska varianterna av socialism. Den insisterar snarare på en omdefiniering av både vägen och målet för den socialistiska produktionen inom ett ekologiskt ramverk.

Den gör det särskilt av respekt för de ”gränser för tillväxten” som är nödvändiga för samhällets hållbarhet. De omfamnas emellertid inte för att driva fram knapphet, nöd och repression. Målet är snarare en omvandling av behoven och ett djupgående skifte i riktning mot de kvalitativa dimensionerna, bort från de kvantitativa. Ur varuproduktionens perspektiv betyder det att bruksvärden måste främjas i stället för bytesvärden – ett projekt med långtgående betydelse, som grundläggs i den omedelbara ekonomiska aktiviteten.

Den ekologiska produktionens utbredning under socialistiska förhållanden kan utgöra grunden för en lösning av den nuvarande krisen. Ett samhälle av fritt förbundna producenter gör inte halt vid sin egen demokratisering. Det måste snarare ha som grund och mål att insistera på alla varelsers befrielse. Det övervinner därmed både subjektivt och objektivt den imperialistiska impulsen. I förverkligandet av ett sådant mål kämpar den för att övervinna alla former av dominans, inklusive och i synnerhet de som grundar sig på genus och ras. Och det övervinner de förhållanden som nu leder till fundamentalistiska förvrängningar och terroristiska uttryck.

För att sammanfatta: ett världssamhälle i någorlunda ekologisk harmoni med naturen är otänkbar under nuvarande förhållanden. Ett praktiskt resultat vore exempelvis borttynandet av det beroende av fossila bränslen som är inbyggt i den industriella kapitalismen. Och detta kan i sin tur innebära den punkt där länder underkuvade av oljeimperialism befrias, medan en lösning på den globala uppvärmningen, tillsammans med andra av den ekologiska krisens hemsökelser, blir möjliga.
Ingen kan läsa dessa råd utan att tänka för det första på hur många praktiska och teoretiska frågor de reser, och för det andra – och mer beklämmande – på hur avlägsna de är från världens aktuella konfiguration, som det kommer till uttryck i såväl institutioner som medvetande. Vi behöver inte utveckla dessa punkter, som borde vara omedelbart igenkännliga för alla. Men vi vill insistera på att de behandlas i sitt riktiga sammanhang.

Vårt projekt är varken att bestämma varje steg på den här vägen eller att vika undan från antagonisten på grund av den övermakt han besitter. Snarare går det ut på att utveckla logiken för en tillräcklig och nödvändig omvandling av nuvarande ordning, och att börja utveckla de mellanliggande stegen på vägen mot målet. Vi vill tänka djupare kring möjligheterna och samtidigt påbörja arbetet med att sammankalla alla dem med liknande åsikter. Om våra argument har några förtjänster måste liknande tankar, och liknande sätt att förverkliga dessa tankar, gro koordinerat på oräkneliga platser runt om i världen.

Ekosocialismen kommer antingen att bli internationell och universell eller ingenting alls. Vår tids kris kan – och måste – ses som revolutionära möjligheter, som det är vår skyldighet att bejaka och förverkliga.

Paris, september 2001

Översättning: Rikard Warlenius

Joel Kovel, Michael Löwy

Boktips - 1984

Jag läste för ett tag sen boken 1984 av George Orwell. Och jag säger shit vilken creepy bok. Den utspelar sig i framtiden närmare bestämt 1984, den är ju skriven 1948 så 1984 var ju framtiden. Scenariot är en värld som styrs av en ouppnåelig Storebror som ses som det totala moraliska föredömet. Under Storebror finns ett allsmäktigt parti som har järnkoll och gör vad som helst för att behålla sin makt.

Boken syftar till ett misslykat socialistikt samhälle där makten är viktigare än de mål för staten som en gång fanns, det är tydligt att det är Sovjet som Orwell hade i tanken. Men bokens scenario blir än mer intressant när man betänker att Orwell faktiskt var socialist. Fast han såg på många saker på helt andra sätt än de som som hyllade Sovjet. Det som var den största skillnaden mellan honom och de mer Sovjettrogna kommunisterna är nog synen på makt. Orwell såg att makt kunde bli något som korumperade och slutgiltigen blev ett självändamål.

I boken så är ju människor ständigt övervakade och detta är ju något som Orwell såg som ett mardröms scenario i det Sovjetiskasamhället. Han hade ju för alldel rätt i sin rädsla så till vida att det i det fallna Sovjet så fanns det en oerhört stor kontrolapparat. Men vårat "demokratiska" samhälle är ju allt mer besatta av kontroll och total insyn i människors liv. Det kan vara allt ifrån kamror till antiterrorlagar. Så personligen så tror jag att Orwell fick mer rätt än vad många av oss egentilgen tänker på. Det är bara det att vi är så förbannat inbäddade i tanken att detta är till för att skydda oss så vi missar att vi blir av med allt mer privat utrymme för var dag som går.

Köp och läs 1984.

Goodbye Lenin.

Jag kollade på den tyska filmen Goodbye Lenin igen härom dagen. Den är skitbra och jag kan verkligen rekommendera den. Den handlar om när östtyskland så att säga försvann. Och den gör det på ett minst sagt annorlunda sätt. Mycket humor men också rätt så tragiskt. Den ger inga pekpinnar och den visar att livet blev inte rosenrött bara för att muren försvann men mycke blev mycket bättre. Favoritscenen är när det kommer en stor röd fana med coca-cola reklam istället för en röd fana med nån östpropaganda. Rätt så talande: vi byter en totalitär tanke, den statskommunistiska, mot en annan , tillväxt och fri marknad.

Nu ska jag gå och jobba. Hej då.

Moderater

Hörde om den stora debatten på moderatstämman angående arbetsrätten och det stora, stygga alsmäktiga facket. Lustigt att stora delar av moderaterna hejar på det ärkekonservativa plymothbröderna vars främsta anledning till vägran att skriva på kollektivavtal var att deras religion förbjöd detta. Men moderaterna är samma gammla skrot och korn som de alltid har varit. Hoppas nu att alla har sett igenom bluffen om att moderaterna är ett arbetarparti. Se mer om konflikten här http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20061115-3

Välkommen

Hallo och välkomna till min blogg. Här ska jag skriva om massa saker som jag tycker är intressanta. Det kan vara personligt eller politiskt eller rentav bägge delarna.